20130201

 
För någon dag sedan så slog det mig hur stor träningshysteri det är just nu. Jag själv är helt inne i den. Ibland får jag för mig att jag är så löjlig som faller för det här. Fast varför ska jag känna så? Och varför ska jag ta åt mig av alla som tycker det är "löjligt att börja träna bara för att alla andra gör det". Jag har insett att jag mår så mycket bättre av att röra på mig så varför inte göra det. Att läsa om alla andra som tränar gör mig bara motiverad och jag gillar det. När jag slutade med fotbollen slutade jag tvärt med träningen så jag blev väldigt snabbt svag.och liten. Nu försöker jag få bort mina spagettiarmar och även lägga på mig lite i vikt.....i muskler.
 
Nu är jag inne på min tredje dag som sjuk och jag längtar redan tills jag är frisk så jag får ta mig till gymmet igen. Jag vet att det är väldigt viktigt att vila tills man är riktigt frisk så jag ska även lägga på någon extra dag för att vara på den säkra sidan.
 
Jag stannade i Östersund nu i helgen för att vila upp mig helt. Nackdelen med det är att jag känner mig så himla ensam. Min katt Sessan brukar alltid vara lite extra gosig med mig när jag är sjuk och utan henne här är faktiskt lite jobbigt. Frida och Felix var väldigt snälla som skjutsade mig till affären och även bjöd mig på middag ikväll men eftersom knivarna i halsen inte är borta så är min matlust inte på topp och därför tackade jag nej till middag. Men att slippa gå till affären idag var lyx!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback
RSS 2.0